couldawouldashoulda

Jag kom hem tokpeppad och glad från träningen men upp som en sol och ner som en pannkaka kan sammanfatta min kväll. Idag var mitt fall "Cityakuten", där Abby som alltid arbetat där nu skulle sluta. Jag blev så nostalgisk och berörd. Tänk vad många avslut man gjort genom åren såsom skola, klasskompisar, arbetsplatser, hem, förhållande och liknande. När man tänker efter så känns det så tråkigt att man passerat vissa delar i livet, sånt som aldrig kommer igen. Nu menar jag inte att jag skulle vilja stå på samma ställe och stampa hela livet. För trots att jag saknar att dra runt i högstadiekorridorerna så skulle jag inte vilja springa runt där fortfarande. Jag gillar att vara nostalgisk för det är fint att minnas, speciellt eftersom man oftast glömmer alla tråkiga bitar.

I helgen hade jag en riktigt nostalgitripp när jag körde upp till Tåsjö. Tänkte på alla gånger jag åkte den vägen upp till min första kärlek. Som sagt det är fint att minnas men jag försöker föredra att leva i nuet. Som nu, när jag glatt kan berätta att det bästa med mig är, att jag precis lika fort som jag åker ner som en pannkaka lika fort kommer upp som en sol!