Bonjour
Jag har hamnat i Sex and the city träsket igen.
Averkar avsnitt efter avsnitt, ett eller två till frukost, två eller tre under kvällen. Just nu har hon åkt till Paris och snart kommer Big och hämtar henne.
Jag vet inte vad jag har hamnat i för träsk egentligen. Fundera över livet träsket, det är djupt.
Jag trivs med det, livet alltså, men jag kan få en sån längtan efter mer, mer och ännu mer.
Jag trivs med det, livet alltså, men jag kan få en sån längtan efter mer, mer och ännu mer.
John Lennon sa " Livet är det som händer medan vi gör upp andra planer".
Ibland känns det just precis så. En massa planer och en alldeles massa sen.
Ibland känns det just precis så. En massa planer och en alldeles massa sen.
Jag står och stampar, väntar på att nått stort ska hända, frågan är bara vad?
Samtidigt önskar att jag inget annat än att jag kunde stänga av allt "ha behov" och viljan att klättra efter mer, bara vara nöjd och njuta av nuet istället för skynda vidare till nästa grej att pricka av listan. Varför är det så svårt att njuta utan att vilja ha mer?
Jag ska verkligen försöka fundera ut vad det ska bli av mig när jag blir stor nu när jag får tid i Thailand. Fast var det inte just det jag inte villle, planera...
Fuck, man är aldrig nöjd.
Just nu är min högsta önskan ett stort jäkla höghus eller nja ett slott låter bättre, så att jag kan samla alla mina bästaste vänner under samma tak, med trappavstånd.
Jag saknar dig, Carrie.
Kommentarer
Postat av: Tobbo
snygg blogg du har! kanske dags att hamna i sopranosträsket snart igen?
Postat av: Emmo
Tobbo, jag är inte riktigt där än, men jag är ju bara borta sex veckor kanske då....haha
Postat av: Lala
Sådär är jag oxå!!!!!! Alltid leta/planera/sträva efter nåt annat. Aldrig stanna upp och vara nöjd i nuet. Dumt:(
Postat av: Erki
Sex and the city är ju BÄST! :) SAKNAR DIG!!!
Postat av: Emma-Lisa
Tack EmmaBella!! Människan kommer aldrig vara 100% nöjd, det som kallas livet. Vi kommer alltid ha mål att sträv efter och när vi nått dessa kommer vi sätta upp nya. Dumt som det låter så får vi vara glda att vi får våra motgångar så att vi kan stanna upp och tänka efter - Endast då som man verkligen förstår värdet av det man har omkring sig. Man saknar inte kon förän båset står tomt ;) Kram på dig tösabiten!
Trackback
