Carried away
Nu är det dagen inne. Min sista dag på det som varit en del av mitt liv i fyra år. Det har väldans mycket upp och ner och precis så känns det att lämna det. Upp och ner. Sorgligt men ändå befriande. Jag kommer sakna så mycket, men förhoppningsvis kommer dom finnas kvar.
Har både imorse och på lunchen varit på hälsocentralen. Blodprov hit och EKG dit, tagna av vad som verkade vara en stressad och lite osäker sommarvikare. Hur som haver var mina prover bra, men min trevliga läkare som hör och häpna ringer halv åtta en fredag för att ge mig provsvar (jag som trodde jag iaf skulle måste vänta till måndag) förslog även en lungröngen och att jag skulle uppsöka akuten om det blev värre. Men hur svårt är det inte att bedöma smärta och hur saker i kroppen känns. Toksvårt på snudd omöjligt. Känns det ganska bra nu under helgen så tror jag att jag skippar den där röntgen. Jag tror på min självläkade kraft, eller nått.
Till eventuellt Linneas misströst så var jag och Camilla på SATC ikväll. Men så här ligger det till. Jag ser den igen, en gång eller kanske sådär tvåhundratjugo. Det var som att komma hem igen. Hade väl egentligen inga förväntningar mer än att jag skulle älska den oavsett innehåll, sådetså. Gamla vänner älskar man oavsett vad som händer.
Dags att sova, så att jag är pigg och redo för att göra morgondagen till ett fantastisk avslut på detta kapitel.
Kommentarer
Postat av: Ellet!
Klart du ska göra lungröntgen. det kan va ganska coolt tror jag. Jag skulle iaf inte missa en sån chans om ja hade tryck över bröstet. de ser ju mer än bara lungorna där!
Trackback
