Ingen grå måndag
Sofia Ahlman var hemma på lov, så idag åkte jag till Sörmjöle för att bjudas på te och upptäcksfärd. Vi upptäckte både ett öde hus och Botniabanan. Det första var mest spännande och den andra svår att missa. Sen talade vi om oss sjävla, livet och konsten. Att det kan vara så lättsamt att vara svår!
Jag har varit snäll mot min kropp idag med massage hos Gertrud.
Mamma, Pappa och Sofie drog till Thailand idag (tydligen räknas man inte till familjen längre). Det är konstigt hur jag helt plötsligt blir extra beroende av personer som jag inte har möjlighet att vara nära ( hatar separationer och när jag var liten var det även jobbigt när kompisar åkte bort). För just nu skulle jag verkligen vilja vara med dem. Men jag hoppas verkligen att de får en fin semester. Det som ger mest ångest är väl egentligen inte det att jag inte får följa med, utan att när mamma ringde och frågade om jag ville ha något från taxfree så kom jag inte på något jag ville ha.
Även en hemsk upplevelse har jag hunnit vara med om idag. Självklart måste jag dela med mig av detta hemska för att bearbeta händelsen. Så här var det, jag traskade ner mot stan och hörde plötsligt en smäll mot fönsterglas och därefter föll en fågel ner, precis framför fötterna på mig. Den ryckte av död och olycka. Själv skrek jag och höll för öronen. Till min stora tröst slutade den rycka och somnade in (innan jag var tvungen att rycka in som bödel). Jag fick dock en olustig känsla av händelsen och jag funderar på om det är ett omen från ovan...
Kommentarer
Trackback
