Döden, döden, döden...
Tre ynka timmars arbete och jag är närmare döden än någonsin.
Jag måste vara frisk till imorgon för då blir det mer än tre timmars jobb och likadant fredag och lördag. Men vad händer om jag inte är frisk? oooh, det är sånt där man inte vågar ta reda på, knappt ens nämna.
Det är egentligen sjukt, hur vi inte har tiden att vara sjuk idag. Oumbärlig är det vad jag är? Nja knappast, men jag gör iallafall ett alldeles för gott försök att lura mig och min omgivning att det är så. Att låtsas vara oumbärlig ger mig kraft men blir i slutändan mitt fall. Tänk om vi skulle våga tänka på oss själva lite oftare. I mitt fall skulle inte den eviga vilan kännas lika lockande då.
Kommentarer
Trackback
