couldawouldashoulda

Äntligen fick jag träffa min älskade morfar och mormor igen. När tiden inte räcker till är det tyvärr dom som man håller kärast som blir lidande, varför är det så? 
Det är som en liten show varje gång man är hos M och M. Morfar och mormor förstår inte riktigt att det är dem som är huvudpersonerna. Speciellt morfar är fantastisk rolig ibland. Jag försöker hålla mig för skratt, eftersom allt roligt han kommer på inte alltid är menat roligt, men som tur är har han lätt att skratta åt sig själv. Jag önskar att alla människor skulle få ha min morfar i sina liv, många skulle säkert vara mycket lyckligare då. Jag vet att jag är det!