Wallgrave?
Glomde att namna att det var runt tolv timmar i buss vi hade att se fram emot igar kvall. Och hor och hapna det gick faktiskt ganska smartfritt, tur eftersom vi faktiskt ska harifran nagon gang ocksa. Men for tillfallet ar vi ratt nojda har i Chaing mai, en trevlig stad som vi idag forsokt bekanta oss med. Traskade pa runt stadskarnan som ar omgiven av en fyrkantig vallgrav ( Hanna, vad heter det pa engelska?) och tyckte att vi hade stenkoll pa laget anda tills det var dags att bege sig hemat da upptackte vi att vi var helt lost. Tur att det finns Tuk tuk. Imorgon blir det en 3-4 timmars cykeltur i bergen, seriost va? Okej jag erkanner, det ar 100% downhill...
Fint
Pa plats i Bangkok. Men varken jag eller Tina ar sarskilt fortjust i stadens hets sa ikvall aker vi vidare till Chiang Mai, allt enligt vara oplanerade planer. Tyvarr var taget fullt sa det blir buss, hoppas pa att fa sova men det dar med att forsoka trotta ut mig med traning och vara vaken lange fungerade inte riktigt som jag tankt sa jag vet inte vad jag ska prova denna gang. Piffat och atit gott. Allt ar bara fint. Med er?
I´m Gone
Buoyancy
Jag drog upp all packning igen och sitter nu mitt ibland den och läser i dykboken. Kom på att det är onödigt att ta med den så nu ska jag snabbt uppdatera mina kunskaper. Trots att jag inte är färdigt packad är jag inte ett dugg stressad, skönt att jag redan börjat slappna av.
I sista sekund
Kör en repris men denna gången skippar jag vinet. Ska nämligen upp och köra spinning 07.10 imorgon för att försöka trimma till mig liiiite till ( eller hur? ) förhoppningsvis slipper jag dessutom spring i benen och kan sova på planet, smart!
Hela dagen har det ploppat upp i huvudet " Imorgon åker jag" och varje gång har jag blivit lika förvånad över att det faktiskt stämmer, precis som att jag glömt det fram tills idag. Så är det inte. Men det är konstigt för trots att jag länge vetat om att jag ska resa iväg så känner jag mig alltid så oförbered när det väl är dags. Det sista får packas imorgon. Nu ger jag upp.
Go
Ikväll tvingade jag min trötta och förvirrade kropp att utstå 15 minuter med ultraviolett strålning. Trött av allt arbete och förvirrad av den senaste tidens hektiska leverne och beslut. Medan jag låg där och lyssnade på Beyonce kloka ord " I put my self first and make the rules as I go" kom den där fantastiska lyckokicken. Lyckades filtera bort att jag låg i en tub med konstgjord sol och föreställde mig den äkta varan. Lyckokicken gav mig verkligen bekräftelse på att det här är kommer bli så rätt. Nu ska jag mitt trasiga bli helt. Jag blev så till mig att jag råkade svälja min egen saliv fel.
Det var som en dröm, lite sådär suddigt, idag när jag skrev under lägenhetsköpet. Imorgon ska jag byta bank och säga hejdå till mina sparpengar, dags att vakna alltså. En arbetsdag kvar. Jag säger som min gamla gympalärare Erling -GO!
Ett minne
Vad hände?
Jo, jag shoppade lägenhet.
Det är dyrt, men det klär mig. Så att jag inte ser billig ut.
Knappast några underverk...
Min dag har både börjat och avslutas på gymet. Nedräkningen är igång och nu är frågan hur mycket snyggare hinner man egentligen bli på en vecka?
Vem ska stoppa mig?
Min vän Tina, som jag alldeles strax ska bege mig ut och resa med, är målmedveten, rastlös och planerande. Hon är en sån som hatar att stå stilla och stampa. Hon vill alltid vidare mot nya mål oftast redan innan hon nått det första. Eftersom jag känner henne väl och är medveten om hennes egenskaper så gjorde jag tidigt klart för henne att på vår resa är det att leva i nuet som gäller. Ni vet, att brinna i det levande ögonblick och det tyckte Tina lät fint även fast hon var en aning bekymrad över hur hon skulle klara av detta -Ja men huvudsaken är att man försöker och du har ju alltid mig som kan stoppa dig, svarade jag henne lugnande. Och så var blev det med den saken, att leva i nuet blev vårt mål.
Igår kväll var jag och välkomnade Camilla hem från sitt 3,5 månaders långa äventyr. Jag märkte att hon verkade trött och förvirrad av omställningen. Jag tittade på hennes bilder och såg hur härligt hon haft det. Antagligen längtade hon tillbaka. Nä, jag borde stanna hemma tänkte jag, för det är ju så jobbigt att komma hem igen. Brinna i nuet, jo pyttsan, hur ska det gå till? Jag är ju värre än Tina. Jag är ju för tusan redan hemma igen...
Ännu mer lycka
Jag fortsätter bekanta mig med Nils Oscar. Han växer för varje gång jag ser honom, både i storlek och personlighet. Har alltså varit på tur till Vännäs där Lala Bing blev uppvaktad och jag åt en apelsin fast jag ville ha kladdmuffins. Hela helgen har jag förbannat att min godisdag varit förbrukat. Tack gode gud för fruktsallad.
Lycka fångad på bild
Exalterad
Lägenhetsvisning idag. Åh, säger jag. Jag vill bo där. Jag måste ha. Ha, ha äga. Min. Det är bara så. Måste ordna. Måste lugna mig. Ge mig, nu!
Pyss
När jag inte har varit och ätit middag hos Anna Montana (thank you) och förbrukat min godisdag så har jag pysslat ikväll. Jag pysslar med något hemligt men jag längtar efter att få ge bort den. Sandra K, när ska vi hänga?
Kanske inte häftigast
Grattis Oscar!
Jean Pål
Igår hade jag nöjet att ha Tina på besök, bli bjuden på middag hos Lina och mingla med trevliga människor på rex. Tur att Tina har så gott inflytande på mig för vi gick hem i tid och vaknade pigga och alerta. Därför blev det imorse en över två timmar lång promenad innan Tina åkte hem. Tina är väldigt praktiskt och planerande så nu har hon lyckats skriva packlista åt mig, jag som hade tänkt leva farligt. Nu har jag precis avslutat kvällen med fruktsallad och därmed sparar jag min godisdag till nästa vecka. Den som spar han har.
Kvällen Roligaste: När kvällens konferencier råkade säga fel när han skulle presentera Jean Pierre Barda som i sin tur skulle presentera Gunilla som vunnit årets Umeå frisör -Får jag presentera Jean Pål!
Vad jag gjort den senaste tiden: jag har jobbat, varit på bio och sett både Australia och Allt flyter båda väldigt bra men den senare roligare, jag har repat mig från förkylning och börjat träna igen, skrivit muntligt avtal med Lina om ett nyttigare leverne, varit på mys och pizzakväll med tjejerna på jobbet hemma hos Gunilla.
Förra våren
Bilderna är från förra våren. Snön började försvinna och Camillas annars mörka hår var blont. Samma dag tog jag fram cykeln ur källaren och vi cyklade ner på stan för att se en föreställning. Jag längtar tills Camilla kommer hem och jag längtar efter tulpaner.
Dagen efter
Älskade Pappa
"Älskade Pappa" är en dokumentär på Svt som handlar om våra äldre och den syn/politik som förs kring deras vård. Jag tycker inte alls om att tänka på att människor blir äldre, varken jag själv eller mina medmänniskor. Att föreställa mig att mina föräldrar kommer bli gamla och kanske även sjuka gör jag bara inte. Hur jag kommer handla det vet jag inte. Det jag vet är att jag tycker att människor som arbetar inom vården gör ett bra jobb men tyvärr har för få resurser. Men varför ska bara samhället ta ansvar för de äldre? Om jag skulle blir sjuk nu skulle jag vilja att det var mina föräldrar som vårdade mig. Är inte det svar nog? Skamligt är det att man inte får någon form av ersättning för att vårda sin mamma eller pappa. I dokumentären talade de om hur vi förbereder oss på vår framtiden genom att tänka på att skaffa familj och jobb m.m men att vi nästan aldrig planerade att ta hand om våra föräldrar. Hur kan så många räkna bort de som varit så viktiga under uppväxten och se det som en börda att vårda föräldrarna. Alla måste få ha sitt egna liv. Men nog är mitt liv mitt eget oavsett vilka som jag väljer att vårda eller omge mig med. Vad är värst att överge ett barn eller överge en förälder. Vem tror sig kunna svaret på en sån knäpp fråga?
Nyår 09
Den bästa jag vet...
En god jul
Tänkte bara att jag skulle berätta lite om min julafton. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i julen och tycker det mesta kring den är överskattat. Dessutom så tror jag att all förväntan leder till att man är extra lättantändlig denna dag. För jag kan inte minnas en jul som vi syskon hållit sams. Alltså var denna jul inget undantag. Såhär såg det ut i stora drag. Klockan tre skulle vi infinna oss hos min storbror för julmiddag. Alla är klara och sitter i bilen redo att åka medans min yngre bror fortfarande inte ens tagit sig ur sängen, inte så ovanligt. Hela familjen är extremt less på honom när han äntligen kommer. Själv är jag så förbannad att jag vägrar sitta brevid honom i bilen ( ja, jag är 23) och detta leder till att irritationen som hängt över Christoffer flyttas över till mig. Vi fajtas ett tag om hur vi ska sitta när Krille tillsist istället börjar gå mot Johnny. Och han får sällskap av Pappa som är så less att han också kliver ur bilen och går. Själv vill jag vid det här laget stanna hemma men blir medtvingadav mamma. Väl hos Johnny är det första han kläcker ur sig när vi kommer in - Har du saxen med dig? Nu exploderar jag och låser in mig på toaletten, attackgråter i tre minuter. Nu är all förväntan på noll och efter all dramatik kan kvällen bara bli bättre. Och det blev den. Det blir den alltid. Men hur som haver, julen är och förblir överskattad.
