couldawouldashoulda

Tänkte bara att jag skulle berätta lite om min julafton. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i julen och tycker det mesta kring den är överskattat. Dessutom så tror jag att all förväntan leder till att man är extra lättantändlig denna dag. För jag kan inte minnas en jul som vi syskon hållit sams. Alltså  var denna jul inget undantag. Såhär såg det ut i stora drag. Klockan tre skulle vi infinna oss hos min storbror för julmiddag. Alla är klara och sitter i bilen redo att åka medans min yngre bror fortfarande inte ens tagit sig ur sängen, inte så ovanligt. Hela familjen är extremt less på honom när han äntligen kommer. Själv är jag så förbannad att jag vägrar sitta brevid honom i bilen ( ja, jag är 23) och detta leder till att irritationen som hängt över Christoffer flyttas över till mig. Vi fajtas ett tag om hur vi ska sitta när Krille tillsist istället börjar gå mot Johnny. Och han får sällskap av Pappa som är så less att han också kliver ur bilen och går. Själv vill jag vid det här laget stanna hemma men blir medtvingadav mamma. Väl hos Johnny är det första han kläcker ur sig  när vi kommer in - Har du saxen med dig? Nu exploderar jag och låser in mig på toaletten, attackgråter i tre minuter. Nu är all förväntan på noll och efter all dramatik kan kvällen bara bli bättre. Och det blev den. Det blir den alltid.  Men hur som haver, julen är och förblir överskattad.