couldawouldashoulda

Min vän Tina, som jag alldeles strax ska bege mig ut och resa med, är målmedveten, rastlös och planerande. Hon är en sån som hatar att stå stilla och stampa. Hon vill alltid vidare mot nya mål oftast redan innan hon nått det första. Eftersom jag känner henne väl och är medveten om hennes egenskaper så gjorde jag tidigt klart för henne att på vår resa är det att leva i nuet som gäller. Ni vet, att brinna i det levande ögonblick och det tyckte Tina lät fint även fast hon var en aning bekymrad över hur hon skulle klara av detta -Ja men huvudsaken är att man försöker och du har ju alltid mig som kan stoppa dig, svarade jag henne lugnande. Och så var blev det med den saken, att leva i nuet blev vårt mål.
Igår kväll var jag och välkomnade Camilla hem från sitt 3,5 månaders långa äventyr. Jag märkte att hon verkade trött och förvirrad av omställningen. Jag tittade på hennes bilder och såg hur härligt hon haft det. Antagligen längtade hon tillbaka. Nä, jag borde stanna hemma tänkte jag, för det är ju så jobbigt att komma hem igen. Brinna i nuet, jo pyttsan, hur ska det gå till? Jag är ju värre än Tina. Jag är ju för tusan redan hemma igen...