Ljus i mörker

En hel månad ska jag få ha två ljuskällor nära mig, solen och stjärnan Annica. Det är det som gör att jag tar mig igenom mina tröttaste och tyngsta tillfällen, som tyvärr är något fler denna tid på året. För att försöka beskriva Annica skulle jag behöva skriva en roman. Jag skrev igår till en annan vän och försökte förklara min värld. Min värld är varken rund eller platt, definitivt inte fyrkantig, den är lite mer som modellera, den kan ändra form/skepnad. Och jag tycker på nått vis att Annica också passar in på den beskrivning, och det gillar jag. Vi gör världen spännande.

Lättpåverkad

Någon gång under dagen blev jag människa igen. Det måste ha varit min fantastiska start på dagen. Jag vaknade nämligen och insåg att jag hade 12 minuter att ta mig ner till jobbet (och dessutom se hyfsat anständig ut) Men det är härligt med utmaningar och speciellt när kroppen fortfarande jobbar med det gift man utsatt den för. Det där om att man kan vara bakis i flera dagar är ny information för mig, tack Hellhoff. Fast nu när jag tänker efter, förut när jag inte visste bättre var jag aldrig bakis mer än en dag...

Den ocensurerade delen.

Trött och trasig. När jag tar mig samman igen ska jag berätta om Holland.


My honey is home...

.
foto:ANE

Hon och jag.


Jag och Anna Montana drog ner till Stockholm i lördags för att lära oss fransförlängning. Och nu är vi grymma på det! Därefter blev det besök hos tjockisen Wenche i Västerås och hennes sambo Syler. En lugn hemmakväll blev till motsatsen men ändå lika trevlig. Tack ni fina.
Efter helgen kan jag konstatera: Att jag verkligen är allergisk mot alkohol. Att jag börjar nog bli liite gammal. Att jag inte ska förväxla dry martini med margarita igen. Och att jag behöver semester.

Slå mig hårt eller låt det vara PRECIS som det är

Snacka om dåligt minne. Jag skyller på att jag har för mycket att göra (och vems fel är det?) Jag hade ju slutat dricka kaffe. Att jag nu typ 106 koppar senare inte kan sova känns inte som den bästa starten på fredagen den 13. Det händer mycket just nu. Roliga saker, men roliga saker tar tid från mina måsten och helt plötsligt räcker jag inte till. Dum i huvve. Jag är bra som jag är. Jag behöver inte jobba, träna, städa, skriva en roman, sticka, umgås och ringa en vän på en och samma dag. -Dum i huvve, sov nu!

På måndagsyogan säger Frida alltid  -Låt det vara precis som det är. Och just då tar jag till mig varenda ord. Synd att det är måndag bara en gång i veckan. Skulle behöva höra det varje dag. Därför ska jag imorgon när jag startar dagen med yoga säga det till mig själv. Och sen en gång till, efter passet när jag springer till jobbet och sen efter jobbet när jag springer ut för att handla present och garn och sen när jag sitter i bilen mot Nils 1-års kalas och sen när jag kör tillbaka till Umeå för att se bio. Och sen när jag packar inför Stockholm. -Låt det vara precis som det är.

Min finaste bild


Nov. 8, 2009


Tur att jag färgar håret

Insåg med förtjusning att min nya kärlek Joels film har premiär i januari och säger därför till Hanna -åhhh då måste jag gå och se den när jag är i Thailand! Jo just, bra tänkt. För dom visar säkert "Snabba cash" där....

Sov gott

Hej, nu är jag mig själv igen. Hej, jag älskar dig!

alla dessa söndagar

Trött, less och totalt utan energi. Det här är inte jag. Och imorgon är det måndag igen. Jippi! Eller inte. Det toppar jag med att jag ikväll blev kär i Joel Kinnaman. Som om det skulle hända.

RSS 2.0