Om alla dagar...

S
Fick vara lika underbara!

-Vad är det här för manface?

Genom fönstret till stugan både såg jag och hörde tjejerna skratta och prata med stora gester och höga toner. Jag svävade iväg, lycklig över att vi får vara tillsammans, mitt deep moment sprack när jag hör Hanna utbrista -EMMA-LISA, DET VAR MENSEN SOM FÖRDE OSS SAMMAN!

 

Ja vad kan man säga? Alla vill vara i vårat gäng!

 

Hanna är bra på att sätta rätt ord på saker och ting, hon pluggar ju faktiskt sånt, så på väg upp till Borga i snöstormen säger hon: Ibland känns det som om jag inte kör bilTur för mig att det är en tjej jag litar på. Både jag och Hanna var förberedd på en relativt lugn helg men blev väl inte helt förvånad när Emma´s hälsningsfras var -Det är party ikväll och det är party imorn!


Vad kan vara bättre än dans på idet med lappmössa och randig fleece? Klockrena kommentar, som när vi äntligen lyckats ragga skjuts hem och en av tjejerna kastar sig in i bilen och säger till killen som kör - Mäh vad är det här för manface, vart har du varit hela mitt liv? Och när en annan av oss tycker att killen som försöker tränga sig in i framsätet ska kliva ur igen, får till svar att det är hans bil och plötsligt blir hon väldigt len på rösten och säger- åhh välkommen...


Vissa saker kan jag inte hålla för mig själv. Som vilka underbara vänner jag har. Discopäls 2010  är passerad, längtar tills september.


Bungar för kungungar

Några månader senare är jag redo att visa upp vår resa. Vi börjar med den näst
viktigaste efter Annica och Tess, våra kungbungar och cribs! Där vi bott har det
alltid varit bäst.

Nio år senare är jag lika TREVLIG

Det är snart tio år sedan Risvall skrev i min avslutningsbok från nian att: Nu ses vi inge mer, men det är nog lika bra det. Per skrev att han gillade mig trots att jag kunde vara ganska hård och Emil att han faktiskt skulle sakna mig även om vi inte alltid kommit överens. Oscar Pablo Piccaso hade ritat ett konstverk och Freddy erkände att han varit kär i mig en gång. Alla tjejer hade också skrivit i boken men där handlade det mest om, vilken bra kompis jag var och att dem hoppades att vi skulle ses snart igen. Så antingen var det bara killarna jag var tuff mot eller så var det bara dom som var ärliga?
Även lärarna hade skrivit några rader som "lycka till i livet och i skolan". AS hade skrivit att hon tyckte jag skulle fortsätta som jag gjort det sista året, då jag varit målmedveten och dessutom TREVLIG (som hon faktiskt skrev med stora bokstäver) Efter AS hade GA skrivit och det började så här: Tänk att det blev folk av dig med Emma!


Anledningen till all denna underbara nostalgi är att jag fann dessa minnen i en garderob hemma i Hoting i helgen. Och frågan jag ställer mig själv, var jag verkligen så illa? Jag vet att jag alltid sagt vad jag tycker och ibland haft tendens att ta i lite för mycket (som på våra klassråd).
Men va fan, vissa var ju dum i huvudet och behövde höra det! Emma andas och räkna till tio brukade mamma säga till mig. O vet ni vad? Det funkar. I allafall ibland. För tre helger sedan, när Tina bad mig att inte dricka juice direkt ur tillbringaren, skulle jag nog ha räknat innan jag blev förbannad och hällde ut allt i vasken...
En del av mig är alltså fortfarande 15, vilket känns skönt för då kommer antagligen en del av mig fortfarande vara både 15 och 25 när jag egentligen är 35. O svaret på min fråga känns ganska enkelt, för mina vänner finns ju fortfarande kvar. Och mina vänner är galet smarta och väljer bara gott umgänge.

Och minns jag inte fel så begravde jag och Risvall stridsyxan på logen förra sommaren, det bådar alltså gott inför nästa sommar.





Det börjar på s och slutar på tress.

Everything happens in time. Det bara är så. Så släpp taget om mitt hjärta och sluta suga glädjen ur det! Under vår resa gav en klok 41-åringen oss några tips på ett långt lyckligt liv; nämligen att meditera och älska långsamt. I brist på det andra får jag väl meditera ikväll.

Imorgon kick off med Headline på okänd plats, spännande. Bästa jobbet, längtar!


Snart vår, då sommar.

Idag kunde jag kyssa asfalten

Men jag avstod och väntar tålmodigt

För visst är gräset det gröna så mycket skönare?


Ett brev

Hej. Jag heter Emma och jag önskar att någon låste in mig och kastade bort nyckeln. Eller gav mig någon form av sunt förnuft och självkännedom. Tog bort mitt självförakt, gjorde mig ångestfri och satte mig på antabus, inte bara för min egen skull, utan hela samhället skulle nog må lite bättre av det. Härligt med måndag, hela långa jävla dagen. Hejdå.


RSS 2.0