couldawouldashoulda

Borta bra men hemma bäst. Min stad är inte direkt "borta" men hemma kan den aldrig bli. Sorgligt nog, spelar det ingen roll hur mycket staden försöker locka med evenemang, restauranger och butiker, mitt hjärta finns i Jämtland. I en liten alldeles "vanlig" by, inget fancy eller speciellt. Men där finns precis allt man behöver och lite till...


Sparka hem fån badhuset en vinterkväll. Gå längs storgatan med solen i ögonen. Vara ute på äventyr, sent som attan, om höstkvällarna. Sitta på bron och sola när våren tittat fram. Cykla en tur med en kompis och hitta ett eget badställe. Listan kan göras lång.

Häftiga huvudstäder med puls, exotiska stränder, samhället några mil ifrån. Inget annat kan locka fram den känsla hemma ger mig. Det spelar ingen roll vart jag befinner mig på kartan eller i livet, det är mitt! Men en sak är säker, hemma skulle inte vara detsamma utan alla underbara människor som finns/fanns där.

Jag hoppas alla har ett ställe som dom känner likadant för, I´ts love.

Har äntligen fått inspiration till att vilja läsa och göra förberedelser inför Thailandsresan som väntar. Har så länge velat komma ifrån allt såsom stress, jobb och måsten. Men eftersom jag gärna inte lämnar människorna jag har kring mig, har det samtigt känts jobbigt att åka bort så länge. Sex veckor är ingen evighet men om man saknar nån kan det kännas så.

Dessutom insåg jag ganska snabbt efter resan bokats att mitt resesällskap och jag kanske inte riktigt är ute efter samma saker. Men jag var desperat och ville bara iväg, bara jag slapp åka ensam. Det känns bra nu när min söta vän Lotta efter ca 3 veckor gör mig sällskap. Strax däreter dyker Johanna och Veronika också upp och det känns jätte roligt att få resa med ett gäng härligt tjejer efter att ha sällskapat med grabbarna grus som jag är lite rädd kommer testa mitt tålamod mer än en gång. Dessutom ska vi tillsammans på ett hemligt evenemang som känns spännande.

Vi har än så länge bara bokat flyg Bangkok - Koh Samui och bestämt boende på Koh Pna-Ngan. För det viktigast på hela resan enligt min bror som är en del av resesällskapet är att vi hinner till fullmoonpartyt. Jag följer glatt (nja) med.
Sedan känns det som om ju mindre bestämda planer vi gör desto mer fyller resan sitt syfte: Att få ta dagen som den kommer, njuta och fylla den efter behag.

Antar att (trots rådande resfeber) att jag får mersmak, så vart åker vi i höst? November är väl en förjävligt tråkigt månad.