Days of our lives
Vilka dagar minns du? Alldeles för många av mina dagar seglar obemärkt förbi, flyter ihop och försvinner. Tanken slog mig för ett tag sedan och den blir bara mer skrämmande med tiden. Jag kommer ju knappast komma ihåg vad jag gjorde den 31 maj 2010 om tio år, kanske knappt om en vecka. Jobbigast är att den enda som kan påverka är jag själv eller att jag skulle få ett superminne. Men ibland önskar man att det skulle vara lite fler "plötsligt händer det". Äh, det är väl bara en dålig måndag, som så många andra måndagar. Helgens ångest som inte släppt, inte så ovanligt och inget jag kommer minnas nästa gång det är dags för nästa fest.
Om jag mot förmodan skulle minnas idag, blir det som dagen efter dagen då min finaste farmors cykel blev stulen eller som dagen då jag önskade mig ett par nya axlar eller som dagen när jag drömde om nått annat. Fast jag inser jag att allt det här har hänt förr men jag minns inte när...
Det skulle vara KOM HIT
Att man är bra vänner, när man efter att ha umgåtts en hel helg måste prata prata nästan två timmar i telefon när man skiljts åt. Så är det för mig och Tina.
Tänkte försöka återge vår helg och dess tokigheter, men märker att ibland ska man bara ha varit där och att vår humor inta passar alla. Men jag kan ju bjuda på en av helgens felskrivna sms: Vi vill ha dig live, kön hit!
Maj 25, 2010
Jag har sjukt bra självkännedom. Ja, här kanske inte alla håller med, kan tänka mig en del gapskratt, men det kanske är dem som inte känner mig? Varför vissa kanske inte riktigt tror mig, har nog att göra med hurvida jag lyckas förhålla mig till mina egna råd. För det stora problemet är att påverka. Jag vet så väl varför jag reagerar hur jag gör, vilka val jag har/gör och vad jag mår bra av. Men ofta hamnar jag ändå där. Mellan hopp och förtvivlan (det lät lite dramatiskt men det är just vad jag är, en drama queen) Sedan är vi som känner oss själva, bra på att låtsas det motsatta. Jag gör det. Mest för att slippa skämmas när jag låter känslor ta över förnuftet, alltså gaaanska ofta.
Just nu vill jag så gärna våga MEN jag är så jävla rädd att om jag släpper kontrollen så kommer mina sämre sidor ta över. Jag vet vilken människa jag vill vara! Men när vissa känslor är inblandade har jag svårt att styra, hur medveten jag än är. Jag vill en sak men gör en annan. Just nu känns mina goda råd så jävla torra och mitt alltjämt varma hjärta gillar inte torrisar...
.
Annars då? Toppar och dalar. Som vanligt med andra ord. Längtar hem. Verkligen som vanligt. Kryptisk. Japp.
Vässe
Gört!
Imorgon är det torsdag. Beslut måste tas. Sov bort kvällen men vaknade precis i tid för att hinna gråta en skvätt till Greys. Vad är problemet? Kurs i Thailand, vem fan är dum nog att tycka att valet är svårt? Tydligen jag... Skärpning tjejen!
LSE
Hej som i hopp
Härligt att man börjar bli pigg när det är dags att gå och lägga sig igen. Det är inte ofta det känns värt att vara bakis men gårdagens "En Liten Fest" var så grym att jag skulle kunna må som idag hela veckan och ändå vara nöjd.
Blomma, blomma, blad en miljard!
.
Älskade yoga. Och underbara yoga Frida. Varje måndag blir jag starkare, varmare, vackrare, klarare och mer medveten. Jag suddar över mitt dåliga måndagsmorgon humör och min tråkiga attityd till vissa människor, som faktiskt också förtjänar en chans. Plus, minus noll idag. Imorgon ska jag säga något positivt till den som förtjänar det!
