couldawouldashoulda

"Älskade Pappa" är en dokumentär på Svt som handlar om våra äldre och den syn/politik som förs kring deras vård. Jag tycker inte alls om att tänka på att människor blir äldre, varken jag själv eller mina medmänniskor. Att föreställa mig att mina föräldrar kommer bli gamla och kanske även sjuka gör jag bara inte. Hur jag kommer handla det vet jag inte. Det jag vet är att jag tycker att  människor som arbetar inom vården gör ett bra jobb men tyvärr har för få resurser. Men varför ska bara samhället ta ansvar för de äldre? Om jag skulle blir sjuk nu skulle jag vilja att det var mina föräldrar som vårdade mig. Är inte det svar nog? Skamligt är det att man inte får någon form av ersättning för att vårda sin mamma eller pappa. I dokumentären talade de om hur vi förbereder oss på vår framtiden genom att tänka på att skaffa familj och jobb m.m men att vi nästan aldrig planerade att ta hand om våra föräldrar. Hur kan så många räkna bort de som varit så viktiga under uppväxten och se det som en börda att vårda föräldrarna. Alla måste få ha sitt egna liv. Men nog är mitt liv mitt eget oavsett vilka som jag väljer att vårda eller omge mig med. Vad är värst att överge ett barn eller överge en förälder. Vem tror sig kunna svaret på en sån knäpp fråga?