Listen regerar
Cornelis
Har tappat lusten och orden. Men va fan. kör ba.
Jag visste att jag älskade den innan jag såg den. Och nä, det är inte bara min kärlek till tjocka män med skägg, utan min glädje till kontroversiella människor som gjorde att filmen "Cornelis" fängslar mig. Han väcker melonkolisk glädje, om det nu finns något dylikt. Huvudpersonen är Cornelis, eller egentligen var det ju Hans-Erik Dyvik Husby, men ändå, det hade kunnat handla om en annan trasig stjäl och jag hade älskat det.
För jag älskar det som är trasigt, gammalt, andra hand, kantstött, sprucket, nött och fult. Ibland vill laga det trasiga. Och ibland blir jag förbannad på det fula. Men mest är jag väl avundsjuk på dess historia och det unika. Jag vill också härja fritt och ohämmat. Jag vill vara värst. Ingen Pettersson, utan en Printz. Tänker inte analysera varför, bara konstaterar och accepterar att det ibland känns då här. Hanna sa i NY att vi kunde vara Thelma och Louise -Neeeej! dom döööör ju i slutet, svarar jag. Men jag ångrar mig, för vi har ju våran batmobil som kan förvandlas till ett flygplan. Så vi slipper dö, men får fortfarande en bra scen.
Mitt i min återkommande söndagslängtan efter spänning och drama slår det mig att min största trygghet tidigare under dagen citerade just Vreeswijk. "Du kan ingenting ta med dig när du går" sa morfar till mig och mormor. Så länge tryggheten finns så tror jag att jag nöjer mig med att drömma om att råna en bank eller bajsa på ett dansgolv (obs. skämt). Jag är ju schizofren. Jag älskar ju trygghet och det välbekanta.
Från och med idag lyssnar jag på "En fattig trubadur" minst en gång om dagen. Fast om Tobias frågar har jag alltid gjort det.
Det var då en jäkligt fin söndag.
Tyvärr var inte gårdagen det. Jag mådde inte barbie. Vaknade därför med obalans idag men allt som behövdes var lite endorfin. Det är bra nu. Fast jag längtar hem lite lagomt, saknar Tess och ser fram emot att träffa en antagligen alldeles för brun Micaela.
I en solgul nyans.
Vill du veta vad jag just nu saknar? Ett hus. Ett stort hus vid vattnet (eller iaf med gräs runt) Kan du ge mig det så slipper jag tjata på pappa. Tack.
O ja just det. I huset ska det helst rymmas jätte många men allra minst tre. Tack igen.
Frida
Gillar verkligen filmen med samma namn som rubriken. Och Salma är strålande i den.
Solidaritet, ja tack!
Även om det inte är 24 seven så är mina lyckokickar just nu på topp! Vad är väl en inspirerande kurs i medelhavet när man får uppleva sin bästa årstid med sitt bästa jag? Och imorgon är det fredag och jag får fint besök. Strålande stjärna!
Och så röstar vi INTE på Alliansen på söndag.
That keep me searchin for a heart of gold
För er som inte funderar.
Det är jobbigt för oss som söker meningen med livet. Men vi väljer det ändå för att vi så gärna vill, att allt plötsligt ska vara glasklart, enkelt och sant. Livrädd för att det kanske är enklare än vi tror. Men ännu mer skrämda av att det inte finns svar. Men viljan vinner och vi söker, ibland med hopp, ibland med förtvivlan. Det är svårt att balansera. Vi längtar efter något annat, en annan tid, en meningen, ett mål. Att det är lätt att tycka att det vi egentligen vill, som att leva här och nu, verkar meningslöst. Det jag är mest rädd för att jag inte kommer förstå att jag förstår. Att jag missar eller inte vågar se helheten, mina dagar. Är det så jävla viktigt att fundera över egentligen? Jag önskar jag kunde svara Nej, men jag är alldeles för nyfiken för det.
Och sen ville jag skriva till er som inte bryr er. Men jag låter bli. För jag vet ju inte mer än ni.
And I'm gettin old.
Mitt hjärta i mina händer
Hanna and I
Är ett galet bra team. Vår kommande höstresa till New York/LA kommer bli fabulous! Ikväll har vi fixat dom sista detaljerna och nu är det bara att vänta och längta.
Sköna vardagar som inte övergår i helgpanik. Det går bra nu. Jag trivs så bra med mig själv när jag får ro i kroppen. Och jag ska njuta så länge det varar. Älskade höst, stanna för evigt.
Ska försöka sova nu. Och då vill jag inte lyssna på Linda Bengtzing! Jävla grannar...
Om muskler
Lev i nuet. Ja tack. Men ibland (typ jämt) kan jag inte låta bli att blicka framåt.
Ett starkt hjärta i mjuk sand. Jag vill, jag vill och jag är inte orolig. Jag ser till att det blir som jag vill. Snart ska jag rädda min vinter. Men först ska jag sova, extra härligt efter yoga och ett leende av Anca.
This life
Hösten smyger sig på och samtidigt hinner jag ikapp, ett lugn sprider sig och äntligen kan jag andas på riktigt igen. Varje år lurar sommaren mig att min bästa tid är nu och därför blir jag alltid lika förvånad över att det är hösten som är min tid. Nyårsafton kan slänga sig i väggen för mig är aug/sep fortfarande en ny termin. Nu har jag vänt blad och ett nytt kapitel väntar.
Igår bio och kvällspromenad i mörkret. Idag promenad, Sandra och Vilmer mys träning och morfar. Nya sköna söndagar .
Jag längtar så sjukt mycket efter min och Hannas New York/La resa nu. Hoppas veckorna springer iväg så att jag snart får vandra runt på gatorna i NY och vara rädd för att bli dödad. Och överlever jag där ska leta reda på Joel K i LA.
Hon är en stjärna, precis som jag. Himlasyskon.
Kolla in min systers blogg:http://ancaelmberg.com/
25 gånger två lika med sjukt jävla bra ba.
Jag har haft den bästa helgen någonsin. Finner knappt ord. Jag är så jävla lycklig över att jag får ha världens bästa människor i mitt liv. Punkt jävla slut.
Big girls
En viktigt bit i mitt liv fyller 25 år idag!
Rooooooligt Ellet!
En liten del
Midsommar lunch hos Johnny
Nova
Jörgen och B-man myser
Lili Lovely (här skulle jag ha gjort ett hjärta om jag kunnat)
Emil har taskiga vänner...
Alltså min pappa...
Surpuppa
Linnea med Malins Tim
Smart där, Freddy!
En torsdag
Älskar!
Lugnet före stormen
Badfamilj
Backe marknad
Halv fyra. Travfolk.
HotingTraaavet
Freddy och Jojje
Genom skogen mot efterfesten
Sista bilden är tagen efter att JOUNI BOMAN snodde min cykel.
Juni 27, 2010
Förra året kallades midsommar i Sepia men det var bara bilderna från helgen som var svart/vit för allt annat var väldigt färgrikt. Jag och Hanna sprang på ängen och allt var precis som jag ville. Just nu känner jag mig maktlös, vilket i sin tur gör mig upprörd. Jag är jätte ledsen, men oftast låter jag det visa sig i ilska, för att det är lättare så.
Så trots att helgen varit ganska trevlig i form av fina människor så känns det ganska grått. Var ganska nere redan när jag vaknade eftersom jag sov så fruktansvärt dåligt. Sen fick jag veta att farmor dött under natten. Sorgligt. Men något som jag varit bearbetat under flera år. Däremot är jag helt oförberedd när mina vänner råkar illa ut, men jag borde veta bättre än att tro att alkohol bedövar. Tycker synd om dom som var tvungen att umgås med mig i fredags. Men vad spelar det för roll. Allt jag vill är att min vän ska må bra. Allt annat känns lika oviktigt som en hundratusen kronors dörr.
Det jag inte tänker på
Är att Therese ska flytta.
För mitt hjärtas skull förtränger jag.
Med henne som inspiratör, tänker jag istället:
-Vad kul det blir med en vän i Sthlm!
Happy baby, jag älskar dig!
No more ambivalent
Efter att ha varit obeslutsam hela veckan om hur vida jag ska åka till Hoting eller inte, så tog jag igår ett halvt beslut om att åka hem, för att ikväll ändra mig. Det blir en helg i Lycksele.
Jag ska bli bättre på att ta beslut. Sluta vara rädd för att missa saker eller att jag ska välja fel. Och fortsätta vara bra på ta nya beslut om dom gamla inte känns rätt. Inget är hugget i sten. O gräset är tillräckligt grönt.
Sov gott!
Hemlängtan
Hjärngympa för mitt ego
Hjärnan. Märkliga sak. Idag såg jag något. En textrad, fina ord menade för någon annan, men ansiktsboken delade med sig av dom till mig. Och min märkliga hjärna hann tänka, dom kunde ha varit till mig. Snacka om att den är märlig och sjukt lurig min hjärna, för när jag fick dom ville jag ju inte ha dom. Det är den där jävla kakan, den som man både vill äta och spara. Alla älskar inte mig mest (och det fanns dom som trodde jorden var platt) Och helt plötsligt inbillar jag mig att jag bara var rädd. Märklig sak.
Tomatkannibal från Herpes
Jag tänker på så mycket som jag ska skriva om, men det mesta hinner jag glömma.
Som i förra veckan då skulle jag skriva något om hur konstigt det vore om jag hade ett tonårsbarn, men resten har jag glömt och det är bara att konstatera att det kan inte bli annat än sjukt (speciellt eftersom jag skulle ha varit typ en 10 årig morsa)
Sen skulle jag skriva om hur sjukt lyrisk jag var över SATC2. Jag var så hög att jag var tvungen att studsa in hos Hanna och hennes kollektiv i försök om att få dela min eufori. Det gick sådär, dom hade tyvärr inte sett filmen och lessnade ganska fort på mitt tjat. Så då sa jag att det var Orup som gjort " Jag hör hur dom ligger med varandra på våningen ovanför" och visade hur man typ dansar i baktakt. Hanna skrattade och gav mig en kram.
I fredags blev det friluftsliv, på ett hemligt ställe som alla verkar känna till. För en sekund trodde jag att jag var hemma. Medans Miika och Tobias planerade mord, funderade jag på hur jag skulle bära mig åt för att bygga "Världens bästa by" någonstans där i ingenstans. Än så länge ligget planerna på is.
På Lördagen firade jag min syster Anca. Hemma hos henne mår jag alltid bra. På väg mot krogen pratade jag "secret spy" och nyttig bakismat med Micke och försökte att inte tänka på att Tess ska flytta. Tess tycket för övrigt att jag skulle prova en sockerpaj deluxe. Men sockerpajen var för ung.
Okej, så var det söndag. Tack underbara Annica för picknick i vår park och hojutflykt.
Veckans värsta: får bli när jag och Annica stannar till på stan för att handla mat och jag börjar fundera på om det verkligen syns att vi är ute och åkter motorcykel eller om folk bara tror vi är dum i huvudet? -Typ som om vi tycker det är sjukt kallt eftersom vi kommer från AFRICA! Skriker jag medans vi viker runt hörnet vid Plaza. Och vad möter vi? Jo vi nästan krockar med en kvinna från just Africa. Och här blev bara allt blev så fel så det slutade med att jag slog händerna för ansiktet och gick så resten av vägen, det var väl egentligen det som blev pinsammast!
Rubriken hade någon förklaring. Det hörde ihop med Hanna och Lovisa. På nått vis.
