couldawouldashoulda

Snacka om att jag vet hur man ska bekanta sig med grannarna. Efter all flyttning var jag ganska trött och hetsig när jag skulle parkera bussen. Så jag lyckades ta svängen en "aningens" snäv och kilade fast bussen med grannens volvo. O No, panik detta händer inte. Men jo det gjorde det. Försökte backa med det var lönlöst. Så jag fick snällt på darriga ben (blev lite chockad över vad jag lyckades ställa till med) leta reda på bilägaren och be henne komma ut och köra fram hennes bil så att jag kunde komma ut igen. Hur dråpligt detta än var så fick allt ett lyckligt slut. Det blev inte en skråma på hennes bil och dessutom fick jag veta att jag har väldigt trevliga grannar. Men det är klart man hade ju kunnat presentera sig lite smidigare.

Tack alla vackra vänner som hjälpt mig idag. Nu är jag lite närmare slutet. Först blir det att sova en stund sen ska jag se till att kliva upp tidigt och fortsätta packa innan jobbet.

Ett hett tips till andra som ska flytta: Rensa innan ni flyttar och inte efter, det blir ganska mycket extra jobb. Ett hett tips till mig själv, släng saker, ge bort och sälj grejer annars är du snart i samma liga som skräptanten. Ett tredje hett tips, även denna gång till mig själv är: hetsa inte med bilkörningen!

Och mer därtill. Min underbara Mamma har tillbringat hela helgen slitandes i min nya lägenhet och nu efter ett dygn hemma i Hoting är hon åter på plats i stan. Jag är lyckligt lottad. En vacker dag ska jag återgälda allt.

Önska lilla mamma, önska vad du vill färgerna är många och de räcker till himlens alla stjärnor sagans alla slott allting kan jag måla mamma önska blott.

Jag tror inte ni vill ha mitt skrytmaraton. Därför har jag varit tyst ett tag. Men jag kan lite kort meddela att jag varit jävligt bra, mycket skidor, mycket promenad och mycket träning.

Annars så blir jag less på att det ska vara så mycket fix innan nått blir klart. Snacka om att en ny lägenhet innebär att testa sitt tålamod. Ett tålamod som jag genom tidigare erfarenheter vet inte har några vidare förutsättningar. Helst vill jag att allt ska vara perfekt innan jag ens börjat. Största andledningen till att jag har så bråttom är att det är jobbigt att ha allt i huvudet.

Ikväll kommer Mammi och jag ber till de goda att tapeterna också kommer att vara på plats i Umeå. Jag ber även för att jag ska lyckas hålla mitt humör uppe hela helgen. Det är det där med tålamod igen. Och mammor.

I torsdags ville jag bli ryttare. Idag vill jag bli konstnär. Och ha en lika fin målarlåda och måla lika fint som Anna. Så underbart det vore om jag kunde ge mig själv mer tid att pyssla. Kanske använda symaskinen, som gick varm de första veckorna efter jag fått den, men nu står undangömd i garderoben. Men det är klart om en vecka får jag pyssel så det räcker och blir över. Jag längtar.

En annan andledning till varför jag ser fram emot att bo ensam är att jag alltid vet vad jag kommer hem till. Som den perfektionist jag är avskyr jag stökiga överaskningar. Jag vet att jag är överdrivet nitiskt. Fyra glas, en chipspåse och några ölburkar är inte jätte farligt men för mig betyder det kaos. Speciellt om jag är oförbered på kaoset.

Annars har dagen bjudit på några timmars jobb därefter hämtade jag Morfar och Mormor och fixade deras hår. Sen åkte vi tillsammans hem till dem och gjorde påskmiddag. Och kvällen avslutades som sagt hos Anna i hennes nya lägenhet. En bra påskafton med andra ord.

Snälla solen, kan du inte lysa imorgon?

När man är göralös vid två på dagen, för att man redan gjort allt man ska och lite till, så tycker jag att man ska försöka njuta lite av sitt verk och sätta sig ner. Idag är jag "man" och jag följer inte mina egna råd.

Jag började tidigt med att tvätta, städa vinden, städa lägenheten, åka skidor, äta lunch, handla och träna( allt innan kl. två) Men jag var ändå inte nöjd. Jag ville göra mer men kom inte på vad. Så medans jag funderade på vad jag skulle göra hann jag fixa med katterna, promenerade med katterna, rensa i skåp , göra pizza, ta ett bad, fixa naglarna, försöka hitta en kompis, hyra tre filmer, se en film och nu sitter jag vid datorn. Å fortfarande känns det som om jag inte gjort ett skit idag.

Ibland vet jag inte om det lugn jag åker runt jorden för att finna verkligen är min grej. Är jag lugn eller är jag fart?

Black Beauty, Svarta Hingsten, T-max. Stora, super snabba hästar som var min högsta dröm att få rida. I allafall när jag var mindre och tillbringade en termin på ridskola. Men liten som jag var då och fortfarande är så fick jag alltid nöja mig med Norpan, en liten fånig fjording. Snacka om besvikelse + att det var förbannat kallt på vintern, detta gjorde att mitt intresse för hästar svallnade ganska fort.
Å nu ikväll har jag ridit igen, med Carro och Värje. Det var hur roligt som helst och jag vill rida mer! Och klappa och borsta. Pappa jag vill ha en häst, NU!

Men först måste jag nog bli bättre på att ta hand om mina katter för Lilla Fu är enligt vetrinären överviktig. Altså jag trodde ju bara att hon hade mycket skin och päls, men nu när hon är rakad på magen ser man ju att hon har värsta magen. Nu är det light som gäller.

Ledig imorgon, känns bra, fast som vanligt blir jag lite stressad, vad ska ju fylla dagen med, hur bra ska jag vara, måste uträtta underverk. Samtidigt som jag skulle vilja göra ingenting. Men det kommer ju inte att hända men jag ska försöka ha en ganska lugn och skön dag.

Förresten, vad roligt vi hade på jobbet idag!

Idag har jag varit spontan. Och detta får jag tacka H för. Det var väldigt trevligt att bli utbjuden på middag ( blev Costas och grekiskt) speciellt när jag dessutom får frångå mitt annars planerade schema. Vi pratade ditten och datten och lite Hoting så nu längtar jag ju ännu mer hem. Men idag öppnade jag upp min måndag för jobb så nu är det kört, det blir för fasen Umeå i Påsk, hur ska detta gå?

Klockan är snart tio och jag är helt slut efter en hel dags jobb + lite till, löpning och ett body balance pass. Nu blir det bönsallad och sen ska jag äntligen få vila.
Imorgon är det frukostmöte och trots att det innebär tidig morgon så längtar jag, för vi har det så mysigt ihop på mitt jobb.
Jag måste erkänna att ju närmare helgen vi kommer så längtar jag mer och mer efter Hoting. Jag som verkligen bestämt mig för att stanna i stan för att hinna ta det lugnt och fixa sånt som jag inte hinner annars. Men jag längtar ju hem...

Denna dag började segt men slutade desto svettigare. Efter en sjukt långtråkig dag på jobbet så drog jag ut i skidspåret. Och till en början var det underbart. Det var länge sedan det varit så bra åkning för de senaste gångerna har jag haft sjukt bakhalt, men idag var alltså allt perfekt.
Perfekt ända fram tills min sjuka hjärna började hittade på saker om mördare och våldtäksmän. Jag åkte ett första varv och tvingade mig att sluta vara så fånig och tog ett varv till. Men det slutade med att jag var tvungen att ta en kortare sträcka eftersom jag var så rädd. Jag fick bilder i huvudet på hur jag skulle bli påhoppad i spåret av nått läskigt och därefter tänkte jag Jag är nog synsk och sen var det kört. Jag åkte riktigt fort ikväll.

Jag och två gamla högstadie klasskompisar Leffe och Fredik var med när Emil H av en olyckshändelse dog. Vi vågade inte berätta detta för någon, så vi gömde honom i ett jätte djupt köksskåp hemma hos Erika Karlssons familj. Jag hade sån ångest. Jag ville egentligen berätta om för alla om Emil men jag fick inte det för grabbarna. Det luktade jätte illa varje gång dom öppnade skåpet.

Vad har jag för lik i garderoben? Sjuk dröm.

Imorgon packar vi väskor, jag kokar varmchoklad och Rebecka gör mackor, sedan bär det av mot Lycksele. Girls on tour som Rebban sa. Avslutade precis ett samtal med Tina och hon gjorde mig grymt laddad på morgondagen, jag glömde till och med bort min huvudvärk (visst är det typiskt att få huvudvärk en fredag kväll?) Imorgon alltså, vi har en hel dag fylld med roliga och hemliga upptåg framför oss och framför allt får vi umgås. Ska dessutom bli jätte roligt att träffa Markus och Malin som vi reste med igen och få höra hur de spendera sin sista månad i Thailand. Åter på söndag.

Det var nära att jag traskade iväg med skidorna idag trots att det regnade. Men jag hejdade mig och får väl skylla mig själv att jag kom igång för sent med åkningen. För första gången ever så känner jag att våren kan få vänta. Iallafall i skidspåret.

Imorgon är det fredag det blir jobb och träning. Allt är som vanligt alltså. Därefter ska jag sitta vid datorn och leta möbler på blocket, googla kakel, välja tapeter och sen lägger jag mig i sängen och möblerar. Precis som vanligt.

Jag har plasthandskar på mig eftersom jag är på väg att färga Oscar Alstergrens hår. Jag tittar ner på mina händerna och ser hur plasthandskarna är färgad av blod. Drar av mig handskarna och ser hur mina händerna är helt uppskurna. Jag kan lyfta på skinet och se rakt in i handen. Jag känner ingen smärta men en stark känsla av obehag.

Eftersom jag blir upptagen av att försöka rädda mina söndertrasade händer så färgar någon annan Oscars hår. Men inte alls så som jag planerat. Jag känner ännu mer obehag.