Gott nytt jävla år

Elva dagar in på 2012 så finns fortfarande alla möjligheter att detta kan bli ett "sjuhejsan"år, alltså lika med fantastiskt. Idag är jag på ett sånt där humör som gör att jag bara minns "jääjää" så att om jag tänker efter så har jag alltid haft "sjuhejsanjääjää" år.
Bara att njuta så länge det varar. Tack för inspirationen Syster Sol: Det här är en kärleksrevolt Från alla vi som synat dom Som försöker tysta våran sång

I min telefon


Två sidor av samma mynt, typ.


Jag behöver dig.

Att två så olika känslor kan ligga så nära. Höst omfamna mig.

Hon dansade för morfar som hon gillar allra mest.

Han är grym på att vissla. Min morfar är iof bra på allt men vissla det är han absolut bäst på.

Trots att han är den bästa jag vet, är det ibland med ett vemod jag besöker honom. Man ska väl inte ranka folk men morfar han har alltid varit nummer ett, just av den anledningen att han alltid kommer fortsätta vara det. Min morfar har alltid ställt upp, stöttat, uppmuntrat och älskat mig, ovillkorligt utan att kräva något tillbaka. Jag har alltid varit "Morfars bästa jänta".
Min älskade, fina, snälla och glada Morfar. Vi hör ihop, något alldeles särskilt. Vi behöver inte alltid uttrycka oss i tal för att föstå varandra, utan oftast räcker det med en blick eller en nick för att förstå vad den andre tänker.
Idag frågade jag morfar vars mormor var någonstans och då svarade han: Mormor hon är nere i källaren. Det högg till i hjärtat, vilken källare? Dom har ju ingen källare tänkte jag. Jag sa inget och det gick några sekunder: Nä hon är nog på nått kalas ändrade hans sig och det kändes lite bättre.

Jag minns så väl att morfar någon gång berättade för mig om hans pappa sista tid. Om hur hemskt morfar tyckte det var att besöka hans förvirrade far på sjukhuset. Att bli dement var det absolut värsta en människa kunde utsättas för tyckte morfar. Älskade morfar, det är tur att du inte verkar tycka det är så hemskt längre.
Att se hand leende när jag kommer på besök, att höra honom tycka jag är fin "Hon är fin den där jäntan, jag kan inte låta bli att beskåda henne" och få hans kram innan jag går och hans vanliga avslut om hur kul han tycker det är att jag hälsar på, om hur mycket jag ska sköta om dig och om hur snart jag ska komma igen, det är så fint. Men varje gång för det mig livrädd att det kan vara sista gången.

Hur underbar Morfar än är så behöver mormor avlastning. Jag tycker det är helt rätt och självklart men Emma tvärtemot, hon låtsas som ingenting, hon rättar inte morfar när han blandar ihop saker, hon låter hans ord bli sanning. Hon vill att allt ska vara som förr och om nått ska nått ändras, så kan väl Mamma eller Morbror flytta in och ta hand om morfar.
Emma tvärtemot kanske inte förstår men det gör jag. Jag vet att ingen lever för evigt. Jag förstår att morfar kommer försvinna och därav vemodet och sorgen. Men jag är inte ledsen för morfars skull. Visst önskar jag att han var piggare men när jag hör honom säga "Jag är en lycklig man" kan jag inte annat än hålla andan en sekund och tänka att det är jag med, för jag har världens bästa morfar!


Alltid bäst

Saknar E-L redan.
Saknar E-L redan!

Det snackas för mycket.

Och det har det gjorts alldeles för länge. Jag vill ha förändring men det är dags att inse att såna serveras inte på silverfat (även om det vore gött) och att den enda som kan se till att saker händer är jag själv. Det enda problemet är att jag vill för mycket på en och samma gång. Jag ska bara bestämma mig vad som ska hända först. Hoppas de inte tar för lång tid. Är otålig och förändelig.
Mycket vill ha mer, det är mina fina påskdagar med vänner och familj som har fått mig att inse att jag är så less på att längta efter sånt jag älskar.
Snyggaste bilder...typ

Well, holy moly, me-oh-my, you´re the apple of my eye


Om jag skulle skriva en kontaktannons...

Skulle jag beskriva mig som en: Fransk babytjej med kungligt påbrå.

Hemlös

Idag beskrev jag mig som hemlös för min kund. Så illa är det inte. Men det är så det känns när man älskar något så välbekant och tryggt som det jag kallar "hemma, sen råkar man hamna någon annanstans och det är inte alls särskilt dåligt, men det kan aldrig kännas helt rätt. Och jag kan inte förlika mig med tanken att en dag kanske jag har bott "borta" längre än "hemma". Så trots 60 kvm lägenhet är jag ändå hemlös. Men det känns helt okej. En gång i tiden var jag ju så oklok att jag tyckte Hoting var en straff och det är så mycket roligare att tycka att mitt hem är en skatt.

Åh yoga!

Jag tackar mig själv för att jag startar veckan med världens bästa yoga pass.
Och längtar efter att jag ska hitta fokus och ge mig tid att yoga hemma igen. Yoga ger mig lugn.

Det var då, på sista sidan skrev jag: Andas, andas, andas. Släpp allt som varit nu åker vi framåt. Jag ska bli bättre. Vårda mitt hjärta. Andas, andas, andas. Ny start. Släpp det. Nu. Hjärtat

Och jag gjorde som jag skrev. Och gjorde yoga med Piff och Laila.

Bra bättre bäst bästaste

När man allt jämt har det så bra som jag har, så blir man glatt överaskad när det kan toppas. Jag har med andra ord haft en toppenhelg med allt från brudklädsel, träning, festival, ridning, grillning, bastu och massage. Och vilken bonus att jag var ledig idag och fick njuta av ännu lite mer underbar vårvintersol och annat trevligt.

Och imorgon är det jag som är host för VVL, kommer nog inte kunna slå Emma-lisas hummer men jag kan ju alltid ta till Hannas bästa tips om sprit (VIN!!!) Vad roligt att tisdag som jag alltid tyckt har varit den drygaste dagen på hela veckan numera är den bästaste bästa.

Khao Yai

Vad glad jag är över att jag fick spendera några dagar i denna nationalpark. Det var så jäkla spännande. Jag älskar djungeln och ett tag trodde jag nog att jag var typ Indiana Jones...Och jag är så glad över att Lotta följde med och också tyckte det var roligt trots att hon var lite skeptisk innan.

Vissa dagar

Ser du dig själv djupt i ögonen. Och tänker nu jävlar. Nu jävlar kan vi inte bli bättre. Typ.
Och sen springer du in i en båt. Ödmjukhet Baby!

Om bloggen

Tänkte ta bort dig. Men hade inte hjärtat. Det får bli som det blir. Kanske lite halvhjärtat men ändå levande.

Efter underbara dagar i ett annat land och tid fortsätter jag min resa här hemma. Jag är nöjd. Och så tänker jag låta det forsätta vara. Det gäller bara att minnas det jag tänkt och det jag skrev ner i min bok under palmernas tak.
Värderingar, har vi alldeles för många av och det är en sak som jag försöker lägga undan. Man behöver inte alltid tycka så mycket. Det kan bara få vara som "Yoga Frida" säger: Precis som det är.
Och nu ska jag läsa i min (jagvilleskrivasuperbraigabok) men det räcker bra med bok.

Nytt år

Jag är så jävla dålig på uppdatera nu. Men imorgon är det nytt år. Och vi har iaf den bästa kvällen innan nyår ikväll. Jag är den nya Cornelis och Hanna min gitarr. Ses 2011. Mot solen!

Ja, det skulle helst vara en som är bra för sjukdom.

Och han satt vid min säng hela dagen, utan att jag behövde be om det. Tack Tobias.

Ingen sparbössa precis

Vem ska trösta knyttet? skrev hon. Jag stängde igen den hemliga och grät inombords.

Jag samlar på sorger. Omsorgsfullt plockar jag ihop det onda och gömmer undan dem. Varför tynga någon, jag vet hur det känns. Förträngning funkar bättre. Jag är rik.

Och det är därför jag kan kalla mig sorglös. Jag minns dem inte. Men jag minns att det gör ont.

Första ljuset tänt.

Idag gick jag på en lina. Drömde om att det var en sytråd. Igår var jag snäll mot mig själv. Men tänkte samtidigt på alla andra. Imorgon ska jag smida järn och göra yoga. Puss

Skynda dig genom livet

Vila är din belöning.
Ledig idag. Länge sen sist, så därför funkar inte min hjärna. Vad prioriterar jag högst träna eller Morfar(!) Nu hinner jag ju båda men som sagt hjärnan är paj och blir stressad av ingenting. O jag hatar att jag måste sitta still medans jag bestämmer mig. Lugna dig stormen, det är kallt ute.

Tidigare inlägg
RSS 2.0