couldawouldashoulda

Så ensamt det är att bo själv. Idag längtar jag efter mitt och Hannas kollektiv. Det blir vårt första innan vårt sista. För när vi blir gamla ska vi bo i Tåsjö och göra precis vad fan vi vill när vi vill...

Kvällen innan julafton hade vi väl det som andra kallar julmys här hemma. Min lillasyster hade varit lite krasslig så jag bad henne flytta sig en bit ifrån mig (Jag riskerar inget innan Thai) Och det gjorde hon hela vägen till övervåningen. Sen såg vi inte henne mer den kvällen.
Själva julafton började bra. Storebror med familj kom förbi och vi gav varandra fina komplimanger -Vad snea tänder du har säger Johnny - Vilken fucked upp jävla näsa du har svarar jag. Det enda vi var överens om var att Krille behövde en tandblekning. Sen var det bara lugnt. Vi åt. Jävligt fort och jävligt lite som vanligt (grym vegmat, tack mamma) Vi såg min favorit film "Kan du vissla Johanna" och allt verkade gå fint tills jag skulle klippa pappa som dock verkade tyckta att det var viktigare att fylla mammas nya mp3 med Lady gaga. Så jag gick och la mig halv nio. Efter en timme var jag less på att låtsas sova och höra dem andra se på film utan mig. En julpromenad senare är jag inte längre arg men rätt nöjd över att om två timmar är det över för detta år. Jävla jul. Jag längtar redan till nästa år.

Släkten är värst. O det är jag jävligt glad för.

Det gick fort den här gången. Det behövdes bara ett glas punch och goda vänner för att landa och för att känna att just nu är allting precis som det ska vara. Att just nu är jag rätt plats i livet. Och det är inte prestationer eller mål som avgör utan bara känsla av att jag är där jag vill vara och med dem jag vill vara med. Jag ska försöka komma ihåg detta de gånger jag gör livet lite svårare än det behöver vara, att ibland kan livet vara så jävla enkelt.

Jag är sjukt pigg trots elva timmars arbetsdag. Hemma ger energi, imorgon sticker jag. Lovelovelove. Hos Anna kan ni se vad hon jag och Lotta gjorde i helgen. Lovelovelove.

Jävla jul. Typ. Idag gav den mig skumma stressryckningar mellan ögonen. Jag är inte kapabel att stå emot grupptrycket. Jag skiter ju i julen. Eller iaf till viss del, för visst är det fint med ledighet, vänner och familj men det kaos den medför äcklar mig. Men som sagt, jag faller ändå dit. Idag har min hjärna arbetat på hög tryck med listor på saker som ska göras och hur jag ska lyckas få kraft att hjälpa fler kunder på återbudslistan. Visst är det konstigt att lilla landet lagom ska drabbas av sån hysteri?

Hade en sjukt bra kväll med Ahlis. Det blev te, yoga, samtal och en intervju till hennes konst projekt. Därefter ringde jag hem. Och då förstörde pappa allt genom att svara KÖTT på min fråga om vad vi skulle äta på jul. Han vet verkligen hur han ska göra för att reta upp mig. O det värsta är att jag och Pappa är lika duktiga på att retas. Med det kan man konstatera att det blir en lika trevlig jul som vanligt hemma hos oss. Gråt och tandagnissel innan alla lugnar ner sig, hittar sina roller och slutar vara rädda för att visa att vi faktiskt tycker jävligt mycket om varandra. Sådana är vi och jag älskar det!

Vid vissa tillfällen hoppas jag verkligen att tv-program är vinklade. Som det där nya housewife-programmet. Men snälla, sluta. Jag blir både mörkrädd och ledsen. Allra mest över att jag tycker det är sjukt underhållande att se ytliga, platta (dock inte överkroppen) medelålders kvinnor med tragiska värderingar...

Idag längtar jag verkligen bort. Bort från mitt dåliga samvete. Dit det är tillåtet att inte göra nånting. Där det är helt okej att ligga inne i soffan hela eftermiddagen...eller skrev jag soffan? Jag menar ju stranden. Mindre än en månad kvar nu...