couldawouldashoulda

But why lär man sig aldrig. Varför ska jag ha så väldigt bråttom när jag VET att det i längden straffar sig?
Jag håller på att måla om min säng, istället för ek blir den vitt. Jag insåg att jag köpt fel färg (det råkade bli det icke vattenlösliga alternativet) men eftersom jag inte klarar av att vänta en dag för att inhandla ny färg, så målar jag ändå. Problemet uppstår när jag ska tvätta av mig och resten av lägenheten, då blir det där vattenlösliga väldigt viktigt. Hade jag inte haft Tobias nära hade jag nog hoppat från balkongen. Nu räddade han mig med lacknafta. Men jag är ändå så sjukt less på mig själv. Det är såna här grejer som kan leda till mitt och lägenhetens sönderfall. Jag måste skaffa tålamod och vara mer noggrann.

Imorgon jobbar jag tio-tio. Jag gruvar mig. Jag försöker att intala mig att så länge jag inte har bråttom hem så går det bra. Synd att jag samtidigt tänker -hoppas jag hinner hem lite tidigare och hinner måla sängen ett varv till.