Ingen sparbössa precis

Vem ska trösta knyttet? skrev hon. Jag stängde igen den hemliga och grät inombords.

Jag samlar på sorger. Omsorgsfullt plockar jag ihop det onda och gömmer undan dem. Varför tynga någon, jag vet hur det känns. Förträngning funkar bättre. Jag är rik.

Och det är därför jag kan kalla mig sorglös. Jag minns dem inte. Men jag minns att det gör ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0