couldawouldashoulda

Är jag hemma igen. Svårt att beskriva hur vi haft det och ännu svårare att beskriva känslan av att vara hemma. Kort och koncist var det UNDERBART borta men det är mer än okej att vara hemma. Det är konstigt hur snabbt man finner sina gamla vanor och vardagens "charm", det som man gjort allt för att glömma och reser så långt bort för att slippa. Självklart väljer jag hellre sol och sand än snö och kallt, men så finns det dom där fantastiska vinterdagarna som gör att man är så sjukt lycklig över att befinna sig där man är. Söndag var en sådan dag. Det blev den bästa skidpremiären i strålande sol som fick snön att gnistra ikapp med mitt fina sällskap, Ahlman. Just sällskapet är allt, är glad över att få vara med alla vänner och arbetskompisar igen. Inte för att mina vapendragare i Thailand inte dög, Annica och Therese är verkligen bäst.

Nu är vi i Västerås med mina bästa. Men som vanligt funderar jag för mycket. Jag har gråtit ikväll och det var alldeles för länge sedan. Ibland önskar jag att jag fick göra mina egna reglar. Vi tror att vi är fria individer, men vi är så sjukt lurade. Och jag är så less på hela etablissemanget. Men mitt i allt finns det ljus! Jag älskar er!